Om Poledance


”När man väl hänger upp och ner i ena knävecket eller balanserar kroppstyngden på bara en arm blir det alldeles uppenbart att alla de där sakerna man trodde var helt omöjliga kanske inte var särskilt avlägsna trots allt…”

Bakgrund

Poledance är en vacker och fysiskt krävande sport. Relativt ung, i en spännande fas av utveckling och förändring, lånar den många element från gymnastik och akrobatik. Framförallt den arealiska cirkusakten ”chinese pole”, det vill säga luftakrobatik på stång. Även den flera hundra år gamla indiska sporten ”mallakhamb” visar slående likheter. Att människor skulle gymnastisera i luften är med andra ord inget nytt fenomen.

Så sent som på 90-talet började det som vi anser vara modern poledance att läras ut till allmänheten i fitnessammanhang. Dock var det inte förrän början av 2000-talet som sporten fick sitt riktiga genomslag, varpå den har spridit sig till ett oräkneligt antal gym och dansstudios i hela världen.

Idag befinner sig pole onekligen i en explosiv tillväxtfas. Världsomspännande tävlingar organiseras och uppträdanden fyller stora teatrar. Framför allt har ribban höjts så oerhört de senaste åren. Utövandet avancerar i rasande fart och det man ansåg vara imponerande för några år sedan anses vara nybörjarnivå idag.

Träning

För att verkligen behärska poledance krävs förvisso ihärdig träning med mål att förvärva nödvändig styrka, smidighet, disciplin, uthållighet och balans. För att inte tala om kreativitet och en god portion mod! Men till skillnad från exempelvis traditionell luftakrobatik är poledance unikt i sin tillgänglighet: det kan med lätthet utövas i hemmet och kräver inga förkunskaper eller speciella förmågor.

Låt därför inte den akrobatiska aspekten skrämma dig. Anledningen till att poledance har erkänts som en så pass givande träningsform är just för att sporten kan utövas på många olika nivåer och successivt bygga upp samtliga egenskaper.

Många individer vittnar om att de uppfattar motion som någonting obehagligt och smärtsamt; ett nödvändigt ont. De lider sig igenom två spinningpass i veckan och hoppas att det dröjer länge till nästa gång. Men det beror ju inte på att träning i sig är tråkigt eller jobbigt, utan på att de inte har hittat sin egen träningsform ännu!

Just poledance känns avlägset de halvhjärtade joggingturerna. Nybörjare uttrycker ofta sin överraskade entusiasm: det är lätt att fastna och bli uppslukad. Det är lätt att längta till nästa gång man kan svinga sig yr. Plötsligt infinnes en viss stolthet över ömmande muskler, och sina blåmärken bär man som medaljer. Tillsammans med en ny insikt i vad den stillasittande datorkroppen är kapabel till.

Därför kan det vara värt att testa? Även om man tycker att träning i allmänhet är lite trist. Här finns det ingen tid eller utrymme för ”trist” – du koncentrerar dig för hårt på att hålla armar och ben i schack, på att spika det nya tricket, på att få flytet och övergångarna. Att svetten lackar och armarna känns som spaghetti märks först av när passet är slut.